Föreställningar

Spelperiod 2007
nypremiär 28 mars kl 19.00

ons-sön 28,29, 30, 31 mars, samt 1 april kl 19.00

genrep tis 27 mars kl 19.30

Spelas på Atalante


Spelperiod 2006
urpremiär 4 oktober kl 19.30

ons-fre 4, 5, 6 oktober kl 19.30
ons-fre 11, 12, 13 oktober kl 19.30

genrep mån 2 okt kl 19.30
ev offentligt genomdrag akt 4 tis 22 aug kl 17

Spelas på Atalante

Musikspår

Här är länk till Niklas Rydéns råskisser från juli-aug 2006.:
Akt1Scen1
Akt1Scen2
Akt 1 Scen 3
Akt 1 Scen 4 och 5 (Slutkören är bara komp utan sång. Alla skall här sjunga texter från det de sjungit tidigare i akten.)

Akt 2 Scen 1
Akt 2 Scen 4

Akt 3 Scen 1
Akt 3 Scen 2
Akt 3 Scen 3
Akt 3 Scen 4


Här är länk till repetitionsinspelning av de fyra scenerna i akt 4 (060609):
Scen 1 Akt 4
Scen 2 Akt 4
Scen 3 Akt 4
Scen 4 Akt 4

Niklas Rydéns första kompositionskiss till Akt 4 maj 2006:
Niklas orginalskiss till Akt 4

Några lätt redigerade improvisationer från det tidiga arbetet i januari-mars 2006:
Scen 1 Uncas o Anna
Scen 2A Malin piano o Lisen sång
Scen 2B Uncas Niklas Lisen Malin

Text uppslag

Här är några stickspår med ordagranna citat jag skrivit av från TV-program och som fungerat som inspiration.

1) En flyktings berättelse i uppdrag granskning:
Det här är inte bra för mig. Jag är en liten pojk. Jag är nitton år. Men jag tänker som en som är femti.
En natt. Det knackade. Pappa öppnade. De skjöt honom i bröstet. Spring ropade han. Jag sprang till min bror som sov i sängen. Han svarade inte. Jag lade armen på honom. Det var alldeles blött. De hade skjutit honom i bröstet. Jag rusade ut. De skjöt mig i fötterna. Bägge fötterna. Jag kom sex meter. Sen rasade jag ihop.

2) Carola Häggqvist dan efter vinsten i den svenska uttagningen till schlager-em:
Jag har känt mig så buren…
Jag kunde faktiskt inte prata igår morse
Så det är klart, jag hade velat kunna trycka till lite mer
Men evigheten bar mig hela vägen
Det har med timing att göra också
Och jag kände att jag har mycket mer att ge
Jag var öppen för alla möjliga förslag i början
Och så får fläkten ta ta i mig och föra mig vidare
Samtidigt måste jag gå på känsla
Jag hade fått två färger faktiskt som jag kände för
Guldet som finns på insidan av våra hjärtan skall få vara det som är uttrycket även när det är lite dolt
Det är bara ooooo
Det blir annorlunda när det är på riktigt
Jag tycker de har vart jättefina alltså
Hur påverkar det mig
Jag har stått där sedan jag var liten
Du kan inte ens en gång be höll jag på att säga
Jag ser att det öppnade dörrar för mig
Se till att man är fit for fight i kroppen och själen

Libretto första skiss

AKT 1


Det är alldeles vitt i dimman. Mannen går över det lilla torget och in genom dörren till caféet. Där slår han sig ned bredvid kvinnan som sitter närmast fönstret. På trottoaren utanför slåss två tuppar. Deras fjädrar fastnar på fönstret i fukten.

Han:
"Spårvagnarna gick inte. Det var avspärrat. Jag blir så trött!"

Hon:
"Det kan bara bli bättre. Inget kan bli sämre. Inte ens du. Ingen."

Han
"Jodå. Hörde du om den nya lagen? Att de skall förbjuda höga läderstövlar för att spara djur. För att det skall gå åt mindre skinn. Kunde de inte förbjuda vapen istället. Då skulle det gå åt mindre människor. Och vi skulle slippa sånt här."

Kyparen kommer med ölen mannen beställt. I den lilla lokalen finns ett jättefönster mot torget. Tupparna är nu borta. Vid två av de sex borden sitter ensamma män och bläddrar i tidningen. Det är sen eftermiddag och kaffekopparna börjar ersättas av ölglas.

Hon
"Tror du de kommer att klara det? Det är ju helt overkligt att det är Johanna och Emma. Och bara tre kvarter härifrån. Helt overkligt. Har du hört nåt."

Han
De vet ingenting. De tror det är en ensam galning. Eller inte. Ingen vet nånting.

Dimman är plötsligt borta och i skymningen ser man det blåa röda blinkandet från avspärrningen lysa upp fasaden längst bort. Det är vackert. Mannen reser sig och går ut för att prata med den förbipasserande vännen. Två stora brandbilar kör förbi.

Hon:
En ensam galning, det var väl skönt
En ensam galning, hoo
En ensam galning, skimrar så grönt
En ensam, ensam, doo

Det blir så mycket enklare
Om det är någon, om det är nån som inte
Vet vad han gör
Inte förstår varför

Det gör så mycket ondare
Om det är någon, om det är nån som vet
Illa han gör
Som vet precis varför

En ensam galning, det var väl skönt
En ensam galning, hoo
En ensam galning, rimmar på grönt
En ensam, ensam, doo


…och polisen vet fortfarande inte mer än att det är en eller två män som tagit de två vänninorna som gisslan inne på banken som precis höll på att stänga. All personal kunde lämna lokalen bakvägen. Enligt en källa har inga krav framförts och det troliga är att polisen avvaktar för att kunna etablera kontakt. Kvinnorna i gisslan är båda i 30-årsåldern och kom i sällskap som kunder till banken. Vi återkommer med en ny extrasändning så snart vi får reda på något mer…


Mannen står ensam utanför fönstret och röker. Samtidigt plockar han fjädrar från fönstret. Det skymmer ordentligt nu. Klockan är sju.






Akt 2


Det har gått ett halvår. Det är en gråklar vinterförmiddag och några sår har läkts. Kvinnan är ensam på caféet och låtsas läsa tidningen. Men egentligen är hon nån helt annanstans. Hon gråter hejdlöst och vet inte om hon skall gå ut eller stanna kvar. För det bara fortsätter.

Hon
När det bara kommer över mig. Jag vet inte. Skulle vilja sitta bak på cykeln. I stolen på pakethållaren. Med mammas stora mjuka blåa kappa framför. Blunda, känna vinden, farten och bara lita. Lita på. Lita till. Lite till.
Var är du? Varför finns du inte? Hur tror du det känns att bara vara? Utan?
Jag minns höstarna mest. När träden fortfarande var gula i det kyliga klara. Jag levde. I mig.

Utanför håller någon på att kasta glasflaskor i containern. Det väsnas. Huset vibrerar också av bilen som parkerat utanför med motorn på. Kvinnans gråt upphör plötsligt när hon ofrivilligt börjar läsa notisen om hur Mick Jagger bestigit Mount Everest i sällskap med tio djurrättsaktivister från gamla Östtyskland.

Hon
Virra Firra Dirra
Jag kan, jag kan
Jag måste kunna
sluta irra, irra

Vinna Finna Dinna
Jag vill, jag vill
Jag måste vilja
sluta hinna, inna

Vicka Ficka Dicka
Jag skall, jag skall
Jag måste skola
sluta hicka, icka

Vippa Fippa Dippa
Jag kan, jag kan
Jag måste kunna
sluta slippa, trippa -pa -pa -pa

Villa Filla Dilla
Jag vill, jag vill
Jag måste vilja
sluta trilla, illa -la -la -la

Vissa Fissa Dissa
Jag skall, jag skall
Jag måste skola
sluta gissa, issa -sa -sa -sa -sa
-sa -sa Satsa på dig själv istället!

Vem är du
Vad vill du mig
Vad vill du mig, Säg!

Vem är jag
Vad vill jag mig
Vad vill jag mig, Hej!

Det märks att det är lunchtid. Utanför fönstret är det rörelse. Hon ser Honom komma över torget. Det blåser lite. Två sällskap kommer in genom dörren. Sen kommer Han. Det blir väldigt trångt och plötsligt är den lilla flickan uppe i taket. Hon tittar ner på de andra.

Han
Du kan inte sitta där uppe. Du kan ramla ner o skada dig.

Flickan
Det blåser rosa uppvind. Du förstår inte. Uppvind, tuppvind

Flickan vilar behagfullt ironiskt med ena armbågen mot taket.

Flickan
Ni vet ingenting. Ni tror att bussen bara kommer och går. Att den aldrig står. Att det finns bjällror på vintern. Dumma!

Han
Ta ner henne! Hjälp mig. Hon är ju helt galen. Hon kan inte göra så här!

Det är ett gammalt hus och tre och en halv meter upp till taket. Flickan rullar runt och sätter sig upp. Hon flinar ner mot dem. Samtidigt som hon nynnar på en sång släpper hon ut sju vita möss som börjar springa i en cirkel runt henne.
Nere på golvet vänder sig kvinnan till mannen.

Hon
Bry dig inte om henne. Hon stör ingen däruppe. Kom och sätt dig här.

Mannen köper kaffe. Utanför grälar två äldre män. Det yr skräp i blåsten och de har var sin tupp i handen. Till synes livlösa slängs djuren fram och tillbaks när männen bråkar. De hålls fast i sina ben och kammarna svajar mot marken.

Han
Det är faktiskt 18 år sedan. Jag fattar inte. Är det för min skull? Det kan ju inte va så. Det är ju inte vi. Det har ju aldrig varit vi.

Hon
Det är inte därför. Det är inte därför gråten… Jag vet inte…

Han
Men det är ju nåt du…

Det blir plötsligt mörkt. Kristallkronan slocknar och den gråa dagern i fönstret bländar mer än lyser upp. Uppe i taket sitter flickan med två levande ljus vid sin sida. Hon tvinnar sitt mörka toviga hår mellan fingrarna medan hon sjunger.

Flickan
Det går en ängel kring vårt hus
Med två förgyllda ljus
Han bär boken i sin hand
och barnet i sin famn
Nu somna vi i Jesu namn
Amen

Flickan är borta. Allt lyser som vanligt igen. Det är bara hon och han och deras tomma koppar kaffe.

Han
Alltså. Jag fattar inte. Hur kan man bära två förgyllda ljus, en bok och ett barn på en och samma gång. Jag fattar ingenting.

Lunchen är slut. Trådbussen kör förbi på sin ändlösa färd fram och tillbaks. Tvingad till sin väg av den till synes outslitliga elektriska ledningen med alla gråsparvar som bara lyfter ett ögonblick när den far förbi. En vit mus kilar över golvet och klockan slår två.






Akt 3


Är bara påbörjad, inte skriven. Två idéer finns, dels kyrktupparnas vers. Dels mannens raseri.


Mannen står upp mellan borden. Han är alldeles rasande. Han sparkar till en stol och en till. De välte och far över golvet fram till väggen där de blir liggande.

Han
Liten, mindre, minst. Det är svårt att tro man finns. Lugnt och fint. Lugnt. Att se. Att kunna se. Att synas. Att få se. Att bli sedd. Att vara. Någon.

När trådbussen åker förbi igen sitter den lilla flickan mellan elbygelns armar och tovar sitt svarta hår. Hon räknar sparvar och kastar giftpilar på alla mörka. Runt torget ropar kyrktupparna hest till varandra.



Klockan är sju. Kuckeliku. Ku-ku-ku.
Ku-klux-klan, han är från iran, iran, nej Kurdistan.
Ku-klux-klan, är han inte från stan. Hu. Hu.
Klockan är sju. Kuckeliku. Ku-ku-ku.
Ku-klux-klan, han bär en turban, turban, från Afghanistan
Ku-klux-klan, är han inte från stan. Hu. Hu.

Långtbortistan






AKT 4


På torget pickar duvorna i marken. En går i en cirkel. Sjuk.
Kvinnan med brandgul ryggsäck passerar för tredje gången.
Det är gråkall våreftermiddag och små tanter skvallrar utanför affären. Den ensamma duvan lägger sig ned för att dö.
Inne på caféet finns bara en kvinna. Hon pratar med den vita musen som sitter på bordet.

Scen 1

Kvinnan
Han kunde väl ändå väntat till jag var femti. Man får inte bara dö så. Man kan inte överleva sina barn. Jag kan inte det.

Musen
Min mamma blev uppäten av en katt när jag bara var tre veckor. Det var otäckt.

Kvinnan
Jag vet inte vad han skulle i Afghanistan och göra. Det var Talibanerna. Och USA.

Musen
Smällar. Min bror fick ta smällen i en fälla i källaren. Han satt fast nästan två dygn innan han dog.


En kvinna och hennes tolvårige son kommer in genom dörren. De grälar. Pojken bär sin ettåriga lillasyster på armen.
Musen ligger på rygg och håller en liten liten bok mellan tassarna.

Scen 2

Musen
Barnaga förbjöds redan på 1940-talet i Musistan. Det blev bra. Nu är det bara katter, fällor och flickan med det toviga håret vi fruktar.
Ojdå! Här står att Afghaner är en slags hundar. Slogs din son med hundar?

Kvinnan
Som hundar. Just som hundar. Trogna, lojala och utan att vilja. Precis som hundar. Hunsade. Inte tänka. Bara lyda. Saken. Den goda.
Vi hade faktiskt en hund, en tax. Vi gick, med kopplet fäst i barnvagnen. På vår runda. I ur och skur. Ett universum. Ett liv. När han blev större ville han hålla kopplet själv. Som de drog iväg! Ramlade, skrattade, slickade. På fotografiet där solen spelar på parkettgolvet. De leker. Tvillingar. Som tvillingar.
Som hundar. Precis som hundar. Och nu är han död. Jättedöd. Precis allt. Allt.

Scen 3

Musen
Här står att minnet är det kortaste. Kortare än vit dvärgmus. Det står att tiden läker alla sår och ingen längre minns hur ont det var. Därför gör de detsamma. Om och om. Ont och ont. Tomt och torrt. Människa och människa. Omänniska. Hälla, fälla, smälla. Hu!

Flickan med det svarta toviga håret svävar liggande genom rummet. Hon skjuter ärtor med ett rör mot ettåringen som sitter i barnstolen.

Scen 4

Flickan
Snorunge, horunge, lortgris, skjortgris
Skitstövel, Vitstövel, Blekfis, Vekfis
Ärta kan du ha, kan du ha ha ha

Ettåringens mamma nästan skriker:

Mamman
Wilma! Hur bär du dig åt. Det går ju inte att gå och fika med dig längre. Wilma! Hihihi. Lugna ner dig. Det går ju inte att ha dig i möblerade rum Var har du din napp? Wilma! lugna ner dig. Du får inte äta sånt. Hihihi. Wilma hur bär du dig åt. Din skitgris! Nu går vi.

Flickan
Snorunge, horunge, lortgris, skjortgris
Skitstövel, Vitstövel, Blekfis, Vekfis
Ärta kan du ha, kan du ha ha ha

Jag vill va som du, va som du
Lika bra, lika bra

Det går en ängel kring vårt hus… (eller annan vers)

Ding-dong, ding-dong. Cafédörren låter varje gång nån kommer eller går. När flickan flyger förbi igen tar hon den vita musen och stoppar ner iden sin påse. Ute har ytterligare två duvor dött och klockorna slår fyra.

Reptider i september

För repperioden har vi satt ett noggrant schema med fyra dar i veckan först o sen mera. Vi pratade om att ha gemensam uppvärmning dessa dagar. Vi införde också begreppet socialt rum. Två kvällar i veckan, när vi repar, håller vi för gemensamt umgänge med rum för prat om processen, konstnärlig utvärdering, titta på video och bli trygga o fina ihop.

v 36, mån-tor kl 10-18, soc rum mån o tis (ons 10-16 musiker)
v 36, mån-tor kl 10-18, soc rum ons tors. Öppet rep kl 16 på torsdag
v 37, mån-fre kl 10-18, soc rum mån tor, Öppet rep tors kl 17
v 38, mån-sön kl 10-18, Malin ej tor-fre, lör-sön, soc rum mån ons öppet rep fre den 22 kl 19
v 39, mån-fre 10-18, ej magnus, soc rum mån ej tor 28 kväll, ej Minna tor fre
Sönd 1/10 samling kl 15
Månd 2/10 13-17
Tisdag 3/10 Reservdag


Genomdrag, 1/10, 18.00
Genrep 2.10. Kl 19.00

Förest 4, 5, 6 o 11, 12, 13 okt, förest. kl 19

Andra aktuella tider

Jim o Niklas träffas ons 28 o tor 29 juni för planering o konstnärliga samtal o möten med bla Tora, Michel och Uncas.

Veckan därpå ev möte med Minnna o Soledad. Eventuell social kväll hos Jim?

I övrigt arbetar Niklas o Jim under sommmaren vidare.

Från 14-22 augusti är scenen ledig för rep. Ev öppet genomdrag 22 aug kl 17.

Se material från Work in Progress i mars 2006

Här är lite material från vår WiP 24-25 mars. Lägg märke till att allt material är improvisationer o skisser.

Work in progress

//Niklas Rydén

Medverkande

Niklas Rydén, tonsättare, projektledare, har huvudansvar för text och musik.
Jim Berggren, konstnär, projektledare, har ansvar för bild och projektion.
Minna Kiper, koreograf, dansare, ansvarar för rörelse.
Anna Wemmert Clausen, ljusdesigner, deltar i musikskapande, regi o kör.
Lisen Rylander, sångare, musiker, samt medskapare.
Malin Dahlström, sångare, musiker, samt medskapare.
Magnus Boqvist, sångare, musiker, samt medskapare.
Magnus Bergström, sångare, musiker, samt medskapare.
Gustaf Karlöf, sångare, musiker, samt medskapare.
Livet Nord, sångare, musiker, samt medskapare.
Emma Nordlund, sångare, musiker, samt medskapare.
Soledad Howe, danskonstnär, dansar, samt medskapar.
Nonno Nordqvist, kostym.
Michel Droetto, bildkonstnär, medverkar som bildskapare och teknisk möjliggörare.
Uncas Rydén, musiker, skribent; librettokonsult, regihjälp och dokumentation.
Klara Rygielski, dansare, praktikant, medverkar med rörelse.
Anders Korobczynski, sångare, är med i kören.
Kalle Bäccman, projektledare, producent, arbetar med fortsättningen.
Emma Rygielski, projektledare, producent, arbetar med fortsättningen.
Cecilia Suhaid Gustafsson, projektledare, producent i projektet.
Tora Ljusberg, projektledare, var producent i början.
Alexander Hall, producent, grafisk design.

Liveljud

Här är ljudet från liveinspelningen av föreställningen den 12 oktober 2006.

Press

Uppvind har fått mycket press. Här är länkar till några recensioner och en del annat. Kommmentarerna var blandade och speglar väl det faktum att föreställningen på premiären verkligen var alldeles ny.

Recension DN 061006

Recension GT 061005

Recension GP 061006

Reflektion i GP 060623

Förhand i GP 060927

Bilder