Om dramaturgin, berättelsen och musiken

Snabbanteckningar från manusmöte 060626 med Malin, Lisen o Niklas på café Marmelad en regnig sommareftermiddag som just lämnat midsommarhelgen bakom sig. Samt en del andra funderingar.

Allmänt
• Vad behöver historien mer? Vad vill vi ha med, vad vill vi få göra? Vad finns redan?
• Redan nu finns Akt 4 (som förmodligen blir akt 3 eller akt 2). Den består av fyra scener. I de två första talar kvinnan och musen om döda personer. I den tredje talar musen om människans korta minne. Den fjärde innehåller flickan som skjuter ärtor, mamman som skriker på Wilma, samt en psalm. Dessutom finns flera bitar av de andra scenerna som skall vara med.

Namn
Vad skall det heta. Rosa uppvind är fint, men lite snällt. (Kanske som undertitel.) Jag är lite inne på nåt om duvor. Död duva. Den döda duvan ligger ner. Döda duvan. Osv. (– en nyopera i rosa uppvind!)

Musikaliskt
• Man vill få sjunga ut, få vara på olika vis, kunna ta ut svängar. Det finns en grundkänsla av ett försiktigt och vackert textläsande som regelbundet stannar upp i reflekterande fermat. Och att det i instrumentala delar och vissa körer tar fart. Det vore kul med även solopartier som har farligare eller snabbare karaktär.
• Kanske borde alla roller ha var sin "stor" sång?? Mycket körer skall vi ha. Och kanske mer "dissonanta" partier? Eller är det en fråga om att variera instrumenteringen? Hur mycket tonfall av "jazz" det skall vara i grundläget tål också att talas om.
• Lite mer "komponerade" körer som den första, med pick, pick etc. Även ljudhärmandet med schhh… och rrrr… i akt 4 är kul. Mer sånt.

Om det sceniska
• På videon från den 21 ser det sceniska som vi jobbat (lite) med väldigt fint ut. Både danserna, agerandet och bilderna i bakgrunden. Så vi är nog inte fel ute.
• Eva påpekade att om vi väljer att dra lite mer åt performance o lite mindre teater, kanske vi får större möjlighet att dela roller, gå in o ut ur dem, eller ibland bära dem kollektivt i hela ensemblen. (Vilket inte hindrar att vi också gör scener som kvinnan o musen.) Hon påminde om Hotell Proforma, en dansk performancegrupp vars bilder absolut kan inspirera. (Det är mycket så jag sett det framför mig i min fantasi. Så stiliserat/koreograferat, och med vårt speciella bildberättande därtill.) Se länk:
Hotell Proforma
• Klicka på titlarna o se bilder.

Sidospår
• Soledad såg idag en ensam och förvirrad man som satt på trottoaren och (om jag förstod rätt) ropade/skrek. Med jämna mellanrum kom en kvinna ut från affären intill och bad mannen vara tyst. Inget annat. Bara det!
• Malins bråk med grannen i tvättstugan som fortsatte på busshållplatsen. Malin skall pröva att spela in dialogen. (De grälade eftersom kvinnan under Malins tvättid lyft ut Malins tvätt och stoppat in sin egen!) Kan bli ett galet stickspår i stil med Wilma.

Genus
Varför är det hela tiden kvinnan som sörjer och gråter? Varför är det mannen som får lov att bli arg? Vi bestämde oss för rollbyte: Mannen sitter ensam på caféet o gråter o minns hur han satt bakom mamma på pakethållaren. Kvinnan är, i en annan scen, ensam på caféet o får ett raseriutbrott o sparkar på stolar.

Duetter, trios och tutti
• Det bör givetvis finnas något slags samtal mellan alla de olika karaktärerna, en slags relation. Om alla skall ha en duett med varandra blir bara detta det sex scener, duetter. Å andra sidan måste alla få ett solo var? Och sen finns ju dessutom trios som variant. Och framförallt måste ju alla sjunga tillsammans minst en gång per akt.

GP 23 juni

Liten krönika i GP 23 juni 2006:

En opera växer fram direkt på scenen på Atalante.

I Atalantes salong hände häromdagen något jag längtat länge efter. Medan många andra antagligen tittade på fotboll var vi, relativt sett, ganska många som samlats för att se och prata om några scener ur en sex veckor gammal operaproduktion. Vi mötte konstnärer från olika områden som skapade tillsammans och det fungerade förunderligt bra.
Jag har tidigare slunkit in på AtalanteLab, den experimentverkstad som scenen startade förra året. Det måste få vara uselt, man måste få misslyckas har jag ibland tänkt, men ur detta har planerna på en opera med arbetsnamnet Rosa uppvind fötts. Niklas Rydén komponerar och skriver libretto, han klär ut sig till mus, sjunger, och vad han egentligen säger är att åren går, men passionen består.
En undersökning inifrån en pågående skapelseprocess om vad opera är och kan vara, är onekligen välkommen i ett fält som på sina håll stagnerat, där nyskrivna operor beställs, men inte spelas. Det som växer fram nu görs direkt på scenen, det är kalejdoskopiskt, fragmentariskt, skönt och oskönt på en gång, det finns sorg,svärta (en doft av Brecht) och någonstans en berättelse.
Längst fram på scengolvet står en modell av en industrimiljö som föreställningens bildmakare Jim Berggren skapade för 20 år sedan. Längre bort finns en kanske utbombad silverstad. Med hjälp av enkel, men fullständigt magisk teknik, blir modellerna till ett scenografiskt rum med oändliga möjligheter. Sedan dansar Jim, och gör det bra, med mänsklig närvaro – inga androider här inte. I högsta grad njutbart, spännande och ofärdigt. En inspirerande utmaning för mången institution – där ledarskap enligt en debatt tidigare i våras (på Folkoperan) handlar om att få konstnärer att lyda [sic!]. Kanske klart i höst.
ASTRID VON ROSEN

Synopsis och Karaktärer

Här är en skiss för Tre Akter

Här följer en skiss på tre akter utifrån scenidéer som (i vissa fall) finns. (Jag vill
poängtera att detta är ram-idéer. Självklart skall dans, bild, performance o andra
slags utvikningar till för att fullända berättandet.)

Akt 1

Kören sjunger anvisningar med jämna mellanrum

Scen1
Kvinnan o mannen. Spårvagnen försenad. Avspärrningar. Nåt om något hotfullt
som händer i närheten. Nån med sprängladdning. (Jfr Tensta) Ensam
galningsången.

Scen 2
Den lilla flickan kommer flygande. Dialog med mannen om Rosa Uppvind och
sakernas tillstånd. Mannen o kvinnan pratar på. Allt blir mörkt o flickan släpper ut 7
möss o sjunger sin psalm.

Scen 3
Mannen är ensam på caféet. Gråter utan hejd. Minns barndomen o pakethålllaren.
Virra Firra Dirra.

Scen 4
Musen kommer in o talar med mannen. (Kanske blir arg på honom?) Berättar
sanningar. Kvinnan in o undrar om sprängardramat. Musen vet något att berätta.
Flickan kommer flygande o vet mer.

Gemensam avslutningskör. Kanske ensam galning i körversion.


Akt 2

Kyrktuppskör inleder rasistiskt

Scen 1
Kvinnan o mannen pratar. Det är svårt för de blir hela tiden irriterade på
ovidkommande saker, något som pekar på gamla sår o mönster. Men de försöker.
Och de minns kärleken i en duett.

Scen 2
Flickan o musen. Vad vi får reda på här vet vi ännu inte.

Scen 3
Kvinnan rasande. Sparkar stolar. Ett utbrott som ramlar ned i en avgrund av något.
(Är hon Arg på våld På idioti På tyranni På förtryck som enda vägen att härska???)
Då kommer flickan. De talar med varandra.

Sen nån slags avslutning med alla. Eller en ännu ej uppfunnen scen. Eller musens scen fr akt3 om det korta minnet?


Akt 3

Är den gamla akt 4 som vi redan har musiken till.

Scen 1
Kvinnan o musen om afghanistan o satt fast i fälla etc.

Scen 2
Kvinnan o musen om död och hundar.

Scen 3
Musen om kort minne och Om och Om (Gör människan samma misstag.)

Scen 4
Flickan flyger, ärtor, mamma, Wilma, Psalm.


Kommentar
Kanske skall scen 3 där musen läser om det korta minnet in i en annan akt så att
det blir mer variation i akt 3. T.ex. sist i akt 2. Och skall akt 2 och 3 byta plats? Vem
vet?



Vilka är då egentligen de olika rollfigurerna? (juni)

Kanske borde vi mejsla ut karaktärerna, vilka de är.
Flickan skall inte vara elak o busknasig hela tiden. Därbakom finns också nåt mer. I själva verket är hon kanske en "fin dam" som råkat ut för nåt förskräckligt och blivit förtrollad. Eller så är hon en annan sida av kvinnan? En sida man normalt inte får visa. Flickan är också en som vet saker som ingen annan vet. Även om politiska o världsliga ting vet hon mera? Sanningssägare?
Kvinnan har uppenbarligen förlorat sin son i Afghanistan. Hon har också något slags förflutet med mannen. Det framgår i den kärleks- (eller brist på kärleks-) scen de skall ha. Hon får också ett raseriutbrott i en kommande scen. (Kanske inte så konstigt!)
Musen "ägs" uppenbarligen av flickan och är också en slags sanningssägare som kan betrakta människorna ur sitt perspektiv. Musvärlden är uppenbarligen civiliserad och har avskaffat barnaga. Varför musen är fången hos flickan vet vi ännu ej. Däremot att det är helt normalt i hans värld att nära anhöriga dör pga övervåld av olika slag. Ett tillstånd som liknar det man lever under i konfliktzoner som mellanöstern/Irak/Afghanistan.
Mannen är knappast ännu skriven. Han kommer för sent eftersom spårvagnen inte gick i Akt 1. (Kanske ett mönster?) Han har ett sårigt? förflutet med kvinnan. Han längtar efter trygghet och upplever en slags ständig krav/prestationspress. Detta framkommer när han längtar till barndomens skenbara trygghet (han saknar det som är minnet av barndomen, det är inte säkert att han egentligen alltid var så lycklig som barn). Mannen kanske också får överta Virra Firra Dirra, ramsan/sången om alla Måsten man skulle vilja kasta bort.
Sidokaraktärer. Det finns några personer runtomkring som omnämns eller t.om. medverkar. Kyparen. Mamman, tolvåringen och Wilma. Kanske Malins granne som grälar?
Fåglar. Det finns ett starkt stråk av fåglar i berättelsen. Det är tuppar som slåss så fjädrarna yr. Det är en kör av kyrktuppar som är rasister. Och det är alla dessa duvor. Som dör och dör, om och om…

Work in progress juni 2006

Här är länkar till tre videoklipp från det öppna genomdraget 21 juni 2006.

Hela Akt 4 - 133 Mb streamad h.264
Work in progress

Bara Scen 1 - 23 Mb
Work in progress

Bara Scen 2 Kvinnan i huset och dansen - 18 Mb
Work in progress

Bara Scen 3 Dansen - 12 Mb
Work in progress

Nedan håller jag på att lägga ut klipp från föreställningen i oktober. Är under arbete och utprövning. // Niklas