Libretto första skiss
AKT 1
Det är alldeles vitt i dimman. Mannen går över det lilla torget och in genom dörren till caféet. Där slår han sig ned bredvid kvinnan som sitter närmast fönstret. På trottoaren utanför slåss två tuppar. Deras fjädrar fastnar på fönstret i fukten.
Han:
"Spårvagnarna gick inte. Det var avspärrat. Jag blir så trött!"
Hon:
"Det kan bara bli bättre. Inget kan bli sämre. Inte ens du. Ingen."
Han
"Jodå. Hörde du om den nya lagen? Att de skall förbjuda höga läderstövlar för att spara djur. För att det skall gå åt mindre skinn. Kunde de inte förbjuda vapen istället. Då skulle det gå åt mindre människor. Och vi skulle slippa sånt här."
Kyparen kommer med ölen mannen beställt. I den lilla lokalen finns ett jättefönster mot torget. Tupparna är nu borta. Vid två av de sex borden sitter ensamma män och bläddrar i tidningen. Det är sen eftermiddag och kaffekopparna börjar ersättas av ölglas.
Hon
"Tror du de kommer att klara det? Det är ju helt overkligt att det är Johanna och Emma. Och bara tre kvarter härifrån. Helt overkligt. Har du hört nåt."
Han
De vet ingenting. De tror det är en ensam galning. Eller inte. Ingen vet nånting.
Dimman är plötsligt borta och i skymningen ser man det blåa röda blinkandet från avspärrningen lysa upp fasaden längst bort. Det är vackert. Mannen reser sig och går ut för att prata med den förbipasserande vännen. Två stora brandbilar kör förbi.
Hon:
En ensam galning, det var väl skönt
En ensam galning, hoo
En ensam galning, skimrar så grönt
En ensam, ensam, doo
Det blir så mycket enklare
Om det är någon, om det är nån som inte
Vet vad han gör
Inte förstår varför
Det gör så mycket ondare
Om det är någon, om det är nån som vet
Illa han gör
Som vet precis varför
En ensam galning, det var väl skönt
En ensam galning, hoo
En ensam galning, rimmar på grönt
En ensam, ensam, doo
…och polisen vet fortfarande inte mer än att det är en eller två män som tagit de två vänninorna som gisslan inne på banken som precis höll på att stänga. All personal kunde lämna lokalen bakvägen. Enligt en källa har inga krav framförts och det troliga är att polisen avvaktar för att kunna etablera kontakt. Kvinnorna i gisslan är båda i 30-årsåldern och kom i sällskap som kunder till banken. Vi återkommer med en ny extrasändning så snart vi får reda på något mer…
Mannen står ensam utanför fönstret och röker. Samtidigt plockar han fjädrar från fönstret. Det skymmer ordentligt nu. Klockan är sju.
Akt 2
Det har gått ett halvår. Det är en gråklar vinterförmiddag och några sår har läkts. Kvinnan är ensam på caféet och låtsas läsa tidningen. Men egentligen är hon nån helt annanstans. Hon gråter hejdlöst och vet inte om hon skall gå ut eller stanna kvar. För det bara fortsätter.
Hon
När det bara kommer över mig. Jag vet inte. Skulle vilja sitta bak på cykeln. I stolen på pakethållaren. Med mammas stora mjuka blåa kappa framför. Blunda, känna vinden, farten och bara lita. Lita på. Lita till. Lite till.
Var är du? Varför finns du inte? Hur tror du det känns att bara vara? Utan?
Jag minns höstarna mest. När träden fortfarande var gula i det kyliga klara. Jag levde. I mig.
Utanför håller någon på att kasta glasflaskor i containern. Det väsnas. Huset vibrerar också av bilen som parkerat utanför med motorn på. Kvinnans gråt upphör plötsligt när hon ofrivilligt börjar läsa notisen om hur Mick Jagger bestigit Mount Everest i sällskap med tio djurrättsaktivister från gamla Östtyskland.
Hon
Virra Firra Dirra
Jag kan, jag kan
Jag måste kunna
sluta irra, irra
Vinna Finna Dinna
Jag vill, jag vill
Jag måste vilja
sluta hinna, inna
Vicka Ficka Dicka
Jag skall, jag skall
Jag måste skola
sluta hicka, icka
Vippa Fippa Dippa
Jag kan, jag kan
Jag måste kunna
sluta slippa, trippa -pa -pa -pa
Villa Filla Dilla
Jag vill, jag vill
Jag måste vilja
sluta trilla, illa -la -la -la
Vissa Fissa Dissa
Jag skall, jag skall
Jag måste skola
sluta gissa, issa -sa -sa -sa -sa
-sa -sa Satsa på dig själv istället!
Vem är du
Vad vill du mig
Vad vill du mig, Säg!
Vem är jag
Vad vill jag mig
Vad vill jag mig, Hej!
Det märks att det är lunchtid. Utanför fönstret är det rörelse. Hon ser Honom komma över torget. Det blåser lite. Två sällskap kommer in genom dörren. Sen kommer Han. Det blir väldigt trångt och plötsligt är den lilla flickan uppe i taket. Hon tittar ner på de andra.
Han
Du kan inte sitta där uppe. Du kan ramla ner o skada dig.
Flickan
Det blåser rosa uppvind. Du förstår inte. Uppvind, tuppvind
Flickan vilar behagfullt ironiskt med ena armbågen mot taket.
Flickan
Ni vet ingenting. Ni tror att bussen bara kommer och går. Att den aldrig står. Att det finns bjällror på vintern. Dumma!
Han
Ta ner henne! Hjälp mig. Hon är ju helt galen. Hon kan inte göra så här!
Det är ett gammalt hus och tre och en halv meter upp till taket. Flickan rullar runt och sätter sig upp. Hon flinar ner mot dem. Samtidigt som hon nynnar på en sång släpper hon ut sju vita möss som börjar springa i en cirkel runt henne.
Nere på golvet vänder sig kvinnan till mannen.
Hon
Bry dig inte om henne. Hon stör ingen däruppe. Kom och sätt dig här.
Mannen köper kaffe. Utanför grälar två äldre män. Det yr skräp i blåsten och de har var sin tupp i handen. Till synes livlösa slängs djuren fram och tillbaks när männen bråkar. De hålls fast i sina ben och kammarna svajar mot marken.
Han
Det är faktiskt 18 år sedan. Jag fattar inte. Är det för min skull? Det kan ju inte va så. Det är ju inte vi. Det har ju aldrig varit vi.
Hon
Det är inte därför. Det är inte därför gråten… Jag vet inte…
Han
Men det är ju nåt du…
Det blir plötsligt mörkt. Kristallkronan slocknar och den gråa dagern i fönstret bländar mer än lyser upp. Uppe i taket sitter flickan med två levande ljus vid sin sida. Hon tvinnar sitt mörka toviga hår mellan fingrarna medan hon sjunger.
Flickan
Det går en ängel kring vårt hus
Med två förgyllda ljus
Han bär boken i sin hand
och barnet i sin famn
Nu somna vi i Jesu namn
Amen
Flickan är borta. Allt lyser som vanligt igen. Det är bara hon och han och deras tomma koppar kaffe.
Han
Alltså. Jag fattar inte. Hur kan man bära två förgyllda ljus, en bok och ett barn på en och samma gång. Jag fattar ingenting.
Lunchen är slut. Trådbussen kör förbi på sin ändlösa färd fram och tillbaks. Tvingad till sin väg av den till synes outslitliga elektriska ledningen med alla gråsparvar som bara lyfter ett ögonblick när den far förbi. En vit mus kilar över golvet och klockan slår två.
Akt 3
Är bara påbörjad, inte skriven. Två idéer finns, dels kyrktupparnas vers. Dels mannens raseri.
Mannen står upp mellan borden. Han är alldeles rasande. Han sparkar till en stol och en till. De välte och far över golvet fram till väggen där de blir liggande.
Han
Liten, mindre, minst. Det är svårt att tro man finns. Lugnt och fint. Lugnt. Att se. Att kunna se. Att synas. Att få se. Att bli sedd. Att vara. Någon.
När trådbussen åker förbi igen sitter den lilla flickan mellan elbygelns armar och tovar sitt svarta hår. Hon räknar sparvar och kastar giftpilar på alla mörka. Runt torget ropar kyrktupparna hest till varandra.
Klockan är sju. Kuckeliku. Ku-ku-ku.
Ku-klux-klan, han är från iran, iran, nej Kurdistan.
Ku-klux-klan, är han inte från stan. Hu. Hu.
Klockan är sju. Kuckeliku. Ku-ku-ku.
Ku-klux-klan, han bär en turban, turban, från Afghanistan
Ku-klux-klan, är han inte från stan. Hu. Hu.
Långtbortistan
AKT 4
På torget pickar duvorna i marken. En går i en cirkel. Sjuk.
Kvinnan med brandgul ryggsäck passerar för tredje gången.
Det är gråkall våreftermiddag och små tanter skvallrar utanför affären. Den ensamma duvan lägger sig ned för att dö.
Inne på caféet finns bara en kvinna. Hon pratar med den vita musen som sitter på bordet.
Scen 1
Kvinnan
Han kunde väl ändå väntat till jag var femti. Man får inte bara dö så. Man kan inte överleva sina barn. Jag kan inte det.
Musen
Min mamma blev uppäten av en katt när jag bara var tre veckor. Det var otäckt.
Kvinnan
Jag vet inte vad han skulle i Afghanistan och göra. Det var Talibanerna. Och USA.
Musen
Smällar. Min bror fick ta smällen i en fälla i källaren. Han satt fast nästan två dygn innan han dog.
En kvinna och hennes tolvårige son kommer in genom dörren. De grälar. Pojken bär sin ettåriga lillasyster på armen.
Musen ligger på rygg och håller en liten liten bok mellan tassarna.
Scen 2
Musen
Barnaga förbjöds redan på 1940-talet i Musistan. Det blev bra. Nu är det bara katter, fällor och flickan med det toviga håret vi fruktar.
Ojdå! Här står att Afghaner är en slags hundar. Slogs din son med hundar?
Kvinnan
Som hundar. Just som hundar. Trogna, lojala och utan att vilja. Precis som hundar. Hunsade. Inte tänka. Bara lyda. Saken. Den goda.
Vi hade faktiskt en hund, en tax. Vi gick, med kopplet fäst i barnvagnen. På vår runda. I ur och skur. Ett universum. Ett liv. När han blev större ville han hålla kopplet själv. Som de drog iväg! Ramlade, skrattade, slickade. På fotografiet där solen spelar på parkettgolvet. De leker. Tvillingar. Som tvillingar.
Som hundar. Precis som hundar. Och nu är han död. Jättedöd. Precis allt. Allt.
Scen 3
Musen
Här står att minnet är det kortaste. Kortare än vit dvärgmus. Det står att tiden läker alla sår och ingen längre minns hur ont det var. Därför gör de detsamma. Om och om. Ont och ont. Tomt och torrt. Människa och människa. Omänniska. Hälla, fälla, smälla. Hu!
Flickan med det svarta toviga håret svävar liggande genom rummet. Hon skjuter ärtor med ett rör mot ettåringen som sitter i barnstolen.
Scen 4
Flickan
Snorunge, horunge, lortgris, skjortgris
Skitstövel, Vitstövel, Blekfis, Vekfis
Ärta kan du ha, kan du ha ha ha
Ettåringens mamma nästan skriker:
Mamman
Wilma! Hur bär du dig åt. Det går ju inte att gå och fika med dig längre. Wilma! Hihihi. Lugna ner dig. Det går ju inte att ha dig i möblerade rum Var har du din napp? Wilma! lugna ner dig. Du får inte äta sånt. Hihihi. Wilma hur bär du dig åt. Din skitgris! Nu går vi.
Flickan
Snorunge, horunge, lortgris, skjortgris
Skitstövel, Vitstövel, Blekfis, Vekfis
Ärta kan du ha, kan du ha ha ha
Jag vill va som du, va som du
Lika bra, lika bra
Det går en ängel kring vårt hus… (eller annan vers)
Ding-dong, ding-dong. Cafédörren låter varje gång nån kommer eller går. När flickan flyger förbi igen tar hon den vita musen och stoppar ner iden sin påse. Ute har ytterligare två duvor dött och klockorna slår fyra.
Det är alldeles vitt i dimman. Mannen går över det lilla torget och in genom dörren till caféet. Där slår han sig ned bredvid kvinnan som sitter närmast fönstret. På trottoaren utanför slåss två tuppar. Deras fjädrar fastnar på fönstret i fukten.
Han:
"Spårvagnarna gick inte. Det var avspärrat. Jag blir så trött!"
Hon:
"Det kan bara bli bättre. Inget kan bli sämre. Inte ens du. Ingen."
Han
"Jodå. Hörde du om den nya lagen? Att de skall förbjuda höga läderstövlar för att spara djur. För att det skall gå åt mindre skinn. Kunde de inte förbjuda vapen istället. Då skulle det gå åt mindre människor. Och vi skulle slippa sånt här."
Kyparen kommer med ölen mannen beställt. I den lilla lokalen finns ett jättefönster mot torget. Tupparna är nu borta. Vid två av de sex borden sitter ensamma män och bläddrar i tidningen. Det är sen eftermiddag och kaffekopparna börjar ersättas av ölglas.
Hon
"Tror du de kommer att klara det? Det är ju helt overkligt att det är Johanna och Emma. Och bara tre kvarter härifrån. Helt overkligt. Har du hört nåt."
Han
De vet ingenting. De tror det är en ensam galning. Eller inte. Ingen vet nånting.
Dimman är plötsligt borta och i skymningen ser man det blåa röda blinkandet från avspärrningen lysa upp fasaden längst bort. Det är vackert. Mannen reser sig och går ut för att prata med den förbipasserande vännen. Två stora brandbilar kör förbi.
Hon:
En ensam galning, det var väl skönt
En ensam galning, hoo
En ensam galning, skimrar så grönt
En ensam, ensam, doo
Det blir så mycket enklare
Om det är någon, om det är nån som inte
Vet vad han gör
Inte förstår varför
Det gör så mycket ondare
Om det är någon, om det är nån som vet
Illa han gör
Som vet precis varför
En ensam galning, det var väl skönt
En ensam galning, hoo
En ensam galning, rimmar på grönt
En ensam, ensam, doo
…och polisen vet fortfarande inte mer än att det är en eller två män som tagit de två vänninorna som gisslan inne på banken som precis höll på att stänga. All personal kunde lämna lokalen bakvägen. Enligt en källa har inga krav framförts och det troliga är att polisen avvaktar för att kunna etablera kontakt. Kvinnorna i gisslan är båda i 30-årsåldern och kom i sällskap som kunder till banken. Vi återkommer med en ny extrasändning så snart vi får reda på något mer…
Mannen står ensam utanför fönstret och röker. Samtidigt plockar han fjädrar från fönstret. Det skymmer ordentligt nu. Klockan är sju.
Akt 2
Det har gått ett halvår. Det är en gråklar vinterförmiddag och några sår har läkts. Kvinnan är ensam på caféet och låtsas läsa tidningen. Men egentligen är hon nån helt annanstans. Hon gråter hejdlöst och vet inte om hon skall gå ut eller stanna kvar. För det bara fortsätter.
Hon
När det bara kommer över mig. Jag vet inte. Skulle vilja sitta bak på cykeln. I stolen på pakethållaren. Med mammas stora mjuka blåa kappa framför. Blunda, känna vinden, farten och bara lita. Lita på. Lita till. Lite till.
Var är du? Varför finns du inte? Hur tror du det känns att bara vara? Utan?
Jag minns höstarna mest. När träden fortfarande var gula i det kyliga klara. Jag levde. I mig.
Utanför håller någon på att kasta glasflaskor i containern. Det väsnas. Huset vibrerar också av bilen som parkerat utanför med motorn på. Kvinnans gråt upphör plötsligt när hon ofrivilligt börjar läsa notisen om hur Mick Jagger bestigit Mount Everest i sällskap med tio djurrättsaktivister från gamla Östtyskland.
Hon
Virra Firra Dirra
Jag kan, jag kan
Jag måste kunna
sluta irra, irra
Vinna Finna Dinna
Jag vill, jag vill
Jag måste vilja
sluta hinna, inna
Vicka Ficka Dicka
Jag skall, jag skall
Jag måste skola
sluta hicka, icka
Vippa Fippa Dippa
Jag kan, jag kan
Jag måste kunna
sluta slippa, trippa -pa -pa -pa
Villa Filla Dilla
Jag vill, jag vill
Jag måste vilja
sluta trilla, illa -la -la -la
Vissa Fissa Dissa
Jag skall, jag skall
Jag måste skola
sluta gissa, issa -sa -sa -sa -sa
-sa -sa Satsa på dig själv istället!
Vem är du
Vad vill du mig
Vad vill du mig, Säg!
Vem är jag
Vad vill jag mig
Vad vill jag mig, Hej!
Det märks att det är lunchtid. Utanför fönstret är det rörelse. Hon ser Honom komma över torget. Det blåser lite. Två sällskap kommer in genom dörren. Sen kommer Han. Det blir väldigt trångt och plötsligt är den lilla flickan uppe i taket. Hon tittar ner på de andra.
Han
Du kan inte sitta där uppe. Du kan ramla ner o skada dig.
Flickan
Det blåser rosa uppvind. Du förstår inte. Uppvind, tuppvind
Flickan vilar behagfullt ironiskt med ena armbågen mot taket.
Flickan
Ni vet ingenting. Ni tror att bussen bara kommer och går. Att den aldrig står. Att det finns bjällror på vintern. Dumma!
Han
Ta ner henne! Hjälp mig. Hon är ju helt galen. Hon kan inte göra så här!
Det är ett gammalt hus och tre och en halv meter upp till taket. Flickan rullar runt och sätter sig upp. Hon flinar ner mot dem. Samtidigt som hon nynnar på en sång släpper hon ut sju vita möss som börjar springa i en cirkel runt henne.
Nere på golvet vänder sig kvinnan till mannen.
Hon
Bry dig inte om henne. Hon stör ingen däruppe. Kom och sätt dig här.
Mannen köper kaffe. Utanför grälar två äldre män. Det yr skräp i blåsten och de har var sin tupp i handen. Till synes livlösa slängs djuren fram och tillbaks när männen bråkar. De hålls fast i sina ben och kammarna svajar mot marken.
Han
Det är faktiskt 18 år sedan. Jag fattar inte. Är det för min skull? Det kan ju inte va så. Det är ju inte vi. Det har ju aldrig varit vi.
Hon
Det är inte därför. Det är inte därför gråten… Jag vet inte…
Han
Men det är ju nåt du…
Det blir plötsligt mörkt. Kristallkronan slocknar och den gråa dagern i fönstret bländar mer än lyser upp. Uppe i taket sitter flickan med två levande ljus vid sin sida. Hon tvinnar sitt mörka toviga hår mellan fingrarna medan hon sjunger.
Flickan
Det går en ängel kring vårt hus
Med två förgyllda ljus
Han bär boken i sin hand
och barnet i sin famn
Nu somna vi i Jesu namn
Amen
Flickan är borta. Allt lyser som vanligt igen. Det är bara hon och han och deras tomma koppar kaffe.
Han
Alltså. Jag fattar inte. Hur kan man bära två förgyllda ljus, en bok och ett barn på en och samma gång. Jag fattar ingenting.
Lunchen är slut. Trådbussen kör förbi på sin ändlösa färd fram och tillbaks. Tvingad till sin väg av den till synes outslitliga elektriska ledningen med alla gråsparvar som bara lyfter ett ögonblick när den far förbi. En vit mus kilar över golvet och klockan slår två.
Akt 3
Är bara påbörjad, inte skriven. Två idéer finns, dels kyrktupparnas vers. Dels mannens raseri.
Mannen står upp mellan borden. Han är alldeles rasande. Han sparkar till en stol och en till. De välte och far över golvet fram till väggen där de blir liggande.
Han
Liten, mindre, minst. Det är svårt att tro man finns. Lugnt och fint. Lugnt. Att se. Att kunna se. Att synas. Att få se. Att bli sedd. Att vara. Någon.
När trådbussen åker förbi igen sitter den lilla flickan mellan elbygelns armar och tovar sitt svarta hår. Hon räknar sparvar och kastar giftpilar på alla mörka. Runt torget ropar kyrktupparna hest till varandra.
Klockan är sju. Kuckeliku. Ku-ku-ku.
Ku-klux-klan, han är från iran, iran, nej Kurdistan.
Ku-klux-klan, är han inte från stan. Hu. Hu.
Klockan är sju. Kuckeliku. Ku-ku-ku.
Ku-klux-klan, han bär en turban, turban, från Afghanistan
Ku-klux-klan, är han inte från stan. Hu. Hu.
Långtbortistan
AKT 4
På torget pickar duvorna i marken. En går i en cirkel. Sjuk.
Kvinnan med brandgul ryggsäck passerar för tredje gången.
Det är gråkall våreftermiddag och små tanter skvallrar utanför affären. Den ensamma duvan lägger sig ned för att dö.
Inne på caféet finns bara en kvinna. Hon pratar med den vita musen som sitter på bordet.
Scen 1
Kvinnan
Han kunde väl ändå väntat till jag var femti. Man får inte bara dö så. Man kan inte överleva sina barn. Jag kan inte det.
Musen
Min mamma blev uppäten av en katt när jag bara var tre veckor. Det var otäckt.
Kvinnan
Jag vet inte vad han skulle i Afghanistan och göra. Det var Talibanerna. Och USA.
Musen
Smällar. Min bror fick ta smällen i en fälla i källaren. Han satt fast nästan två dygn innan han dog.
En kvinna och hennes tolvårige son kommer in genom dörren. De grälar. Pojken bär sin ettåriga lillasyster på armen.
Musen ligger på rygg och håller en liten liten bok mellan tassarna.
Scen 2
Musen
Barnaga förbjöds redan på 1940-talet i Musistan. Det blev bra. Nu är det bara katter, fällor och flickan med det toviga håret vi fruktar.
Ojdå! Här står att Afghaner är en slags hundar. Slogs din son med hundar?
Kvinnan
Som hundar. Just som hundar. Trogna, lojala och utan att vilja. Precis som hundar. Hunsade. Inte tänka. Bara lyda. Saken. Den goda.
Vi hade faktiskt en hund, en tax. Vi gick, med kopplet fäst i barnvagnen. På vår runda. I ur och skur. Ett universum. Ett liv. När han blev större ville han hålla kopplet själv. Som de drog iväg! Ramlade, skrattade, slickade. På fotografiet där solen spelar på parkettgolvet. De leker. Tvillingar. Som tvillingar.
Som hundar. Precis som hundar. Och nu är han död. Jättedöd. Precis allt. Allt.
Scen 3
Musen
Här står att minnet är det kortaste. Kortare än vit dvärgmus. Det står att tiden läker alla sår och ingen längre minns hur ont det var. Därför gör de detsamma. Om och om. Ont och ont. Tomt och torrt. Människa och människa. Omänniska. Hälla, fälla, smälla. Hu!
Flickan med det svarta toviga håret svävar liggande genom rummet. Hon skjuter ärtor med ett rör mot ettåringen som sitter i barnstolen.
Scen 4
Flickan
Snorunge, horunge, lortgris, skjortgris
Skitstövel, Vitstövel, Blekfis, Vekfis
Ärta kan du ha, kan du ha ha ha
Ettåringens mamma nästan skriker:
Mamman
Wilma! Hur bär du dig åt. Det går ju inte att gå och fika med dig längre. Wilma! Hihihi. Lugna ner dig. Det går ju inte att ha dig i möblerade rum Var har du din napp? Wilma! lugna ner dig. Du får inte äta sånt. Hihihi. Wilma hur bär du dig åt. Din skitgris! Nu går vi.
Flickan
Snorunge, horunge, lortgris, skjortgris
Skitstövel, Vitstövel, Blekfis, Vekfis
Ärta kan du ha, kan du ha ha ha
Jag vill va som du, va som du
Lika bra, lika bra
Det går en ängel kring vårt hus… (eller annan vers)
Ding-dong, ding-dong. Cafédörren låter varje gång nån kommer eller går. När flickan flyger förbi igen tar hon den vita musen och stoppar ner iden sin påse. Ute har ytterligare två duvor dött och klockorna slår fyra.
