Om dramaturgin, berättelsen och musiken

Snabbanteckningar från manusmöte 060626 med Malin, Lisen o Niklas på café Marmelad en regnig sommareftermiddag som just lämnat midsommarhelgen bakom sig. Samt en del andra funderingar.

Allmänt
• Vad behöver historien mer? Vad vill vi ha med, vad vill vi få göra? Vad finns redan?
• Redan nu finns Akt 4 (som förmodligen blir akt 3 eller akt 2). Den består av fyra scener. I de två första talar kvinnan och musen om döda personer. I den tredje talar musen om människans korta minne. Den fjärde innehåller flickan som skjuter ärtor, mamman som skriker på Wilma, samt en psalm. Dessutom finns flera bitar av de andra scenerna som skall vara med.

Namn
Vad skall det heta. Rosa uppvind är fint, men lite snällt. (Kanske som undertitel.) Jag är lite inne på nåt om duvor. Död duva. Den döda duvan ligger ner. Döda duvan. Osv. (– en nyopera i rosa uppvind!)

Musikaliskt
• Man vill få sjunga ut, få vara på olika vis, kunna ta ut svängar. Det finns en grundkänsla av ett försiktigt och vackert textläsande som regelbundet stannar upp i reflekterande fermat. Och att det i instrumentala delar och vissa körer tar fart. Det vore kul med även solopartier som har farligare eller snabbare karaktär.
• Kanske borde alla roller ha var sin "stor" sång?? Mycket körer skall vi ha. Och kanske mer "dissonanta" partier? Eller är det en fråga om att variera instrumenteringen? Hur mycket tonfall av "jazz" det skall vara i grundläget tål också att talas om.
• Lite mer "komponerade" körer som den första, med pick, pick etc. Även ljudhärmandet med schhh… och rrrr… i akt 4 är kul. Mer sånt.

Om det sceniska
• På videon från den 21 ser det sceniska som vi jobbat (lite) med väldigt fint ut. Både danserna, agerandet och bilderna i bakgrunden. Så vi är nog inte fel ute.
• Eva påpekade att om vi väljer att dra lite mer åt performance o lite mindre teater, kanske vi får större möjlighet att dela roller, gå in o ut ur dem, eller ibland bära dem kollektivt i hela ensemblen. (Vilket inte hindrar att vi också gör scener som kvinnan o musen.) Hon påminde om Hotell Proforma, en dansk performancegrupp vars bilder absolut kan inspirera. (Det är mycket så jag sett det framför mig i min fantasi. Så stiliserat/koreograferat, och med vårt speciella bildberättande därtill.) Se länk:
Hotell Proforma
• Klicka på titlarna o se bilder.

Sidospår
• Soledad såg idag en ensam och förvirrad man som satt på trottoaren och (om jag förstod rätt) ropade/skrek. Med jämna mellanrum kom en kvinna ut från affären intill och bad mannen vara tyst. Inget annat. Bara det!
• Malins bråk med grannen i tvättstugan som fortsatte på busshållplatsen. Malin skall pröva att spela in dialogen. (De grälade eftersom kvinnan under Malins tvättid lyft ut Malins tvätt och stoppat in sin egen!) Kan bli ett galet stickspår i stil med Wilma.

Genus
Varför är det hela tiden kvinnan som sörjer och gråter? Varför är det mannen som får lov att bli arg? Vi bestämde oss för rollbyte: Mannen sitter ensam på caféet o gråter o minns hur han satt bakom mamma på pakethållaren. Kvinnan är, i en annan scen, ensam på caféet o får ett raseriutbrott o sparkar på stolar.

Duetter, trios och tutti
• Det bör givetvis finnas något slags samtal mellan alla de olika karaktärerna, en slags relation. Om alla skall ha en duett med varandra blir bara detta det sex scener, duetter. Å andra sidan måste alla få ett solo var? Och sen finns ju dessutom trios som variant. Och framförallt måste ju alla sjunga tillsammans minst en gång per akt.